2020-01-24 | Nyheter

Så kan plast bli cirkulärt och resurssmart – ny rapport om resurseffektivitet

En ny rapport från Kungl. Ingenjörsvetenskapsakademiens (IVA) om hur vi ska använda plast som ett resurseffektivt material släpptes i förra veckan (22/1 2020). Vår hållbarhetsexpert Peter Stigson har projektlett arbetet och tagit fram rapporten. Här berättar han lite mer om vad rapporten handlar om och vad han hoppas på att kunna åstadkomma med den.

Vad handlar rapporten om?
Kort sagt kan man säga att rapporten handlar om att all plast oavsett ursprung ska hanteras resurseffektivt. Idag materialåtervinns bara 30 procent av den insamlade plasten och resten går till energiutvinning vilket inte är resurseffektivt. Vi behöver både öka mängden plast vi samlar in och öka andelen plast vi materialåtervinner.

Vem riktar sig rapporten till?
Förutom till de aktörer som ingår i plastens värdekedja riktar sig även rapporten till våra politiker. Politiken hanterar idag plast som ett avfall och inte som en resurs eller ett material. Idag finns det inte något departement eller någon myndighet som har ett tydligt ansvar för plasten som resurs, vilket innebär att det inte finns någon svensk plastagenda. Det finns alltså ingen svensk färdplan för branschen att utgå ifrån i utvecklingen av ökad resurseffektivitet genom investeringar, FoU-satsningar och samarbeten.

Vilka har bidragit till rapporten?
Jag har haft en oerhört kompetent arbetsgrupp som hjälp i arbetet och som representerat med olika roller och perspektiv. Det har inkluderat producenter av plast, produktproducenter, återvinningsföretag såväl som energibolag och forskare.

Vad hoppas du att rapporten åstadkommer?
Jag hoppas framförallt att man kommer att samlas kring de här frågorna genom att fokusera på de handlingsplaner som beskrivs i rapporten. Förhoppningen är att marknaden för återvunnen plast växer och att värdeåtervinningen stiger i samma takt. Har vi en fungerande marknadsutveckling behövs inte politiska styrmedel och marknadspåverkan på samma sätt utan då finns det naturliga marknadsmässiga krafter att investera vilket är positivt.

Sen hoppas jag att vi kan fatta ett beslut om kemisk återvinning i Sverige. Man räknar idag med att det kanske behövs cirka fem anläggningar i Europa och frågan är då om vi vill ha en i Sverige eller om vi vill bli beroende av kapacitet utomlands. Oavsett vilket beslut vi kommer fram till är det viktigt att det ska vara genomtänkt och att en anläggning inte ska råka hamna någonstans utan att vi vet vilka effekter det har för våra svenska aktörer.

Finns det problem med hur vi ser på avfallsåtervinningen idag?
Som det ser ut just följs avfallshantering främst upp genom återvunna kilon eller kubikmeter. Det handlar alltså inte om att värdeåtervinna avfallet vilket gör att vi tappar mycket av materialvärdet. Vi behöver ändra på det synsättet och se till materialets värde för att kunna utveckla marknaden och använda våra marknadsstyrande krafter.

Vilka sammanfattande slutsatser kommer ni fram till i rapporten?
De tre stora huvudslutsatserna vi kommer fram till är att vi behöver ha en fungerande marknad, kunskap om plastens flöden och livscykel samt utveckling av kemisk återvinning.

  1. En utvecklad marknad för återvunna plaster:
    Huvudfokus i arbetet har varit en utvecklad marknad för återvunna plaster. Marknaden är inte på samma nivå som för många andra resurser. För att få en utvecklad marknad och nå de mål som satts upp behöver vi återvinna mer plast, använda mer återvunnen plast, och genom design av produkter främja en hög återvinningsbarhet.
     
  2. Kunskap av flöden - spårbarhet och livscykelanalyser:
    Vi har alldeles för låg kunskap om plastflödena idag i Sverige vilket gör att det blir svårt att sätta relevanta mål och att konsekvensanalysera politiska initiativ. Det utgör en dålig bas för att sätta strategier och följa upp en progressiv utveckling. Om vi kan analysera plastens livscykel kan vi ta reda på vad vi gör rätt, var plast är ett bra material att använda, och var det kanske ska bytas ut eller tas bort.

    - Om vi inte gör instrumentbrädor i bilar- eller skålen som man vispar pannkakssmeten i av plast. Vad gör vi de då i för material? Då är frågan om det materialet fyller samma funktion och om det är mer resurseffektivt.

    Ett annat exempel är en komplex plastprodukt där man sänker vikten och använder mindre mängd plast, men att den blir svårare att återvinna. Eller så kanske det är bättre att använda mer plast så att det blir lättare att återvinna. Det vet vi inte om vi inte gör livscykelanalyser. Om vi ska kunna nå alla målen vi sätter upp politiskt och inom företagen måste vi förbättra vår kunskap om hur rätt eller fel vi gör för att optimera utvecklingen.
     

  3. Kemisk återvinning:
    Idag kan man återvinna plast mekaniskt genom att krossa den, tvätta den och därefter smälta ner den. Kemisk återvinning innebär att man bryter ner plasten i molekyler vilket gör att det går att ta bort föroreningar i plasten. Det kan handla om att plasten är färgad, har varit i kontakt med kemikalier eller har okänt ursprung. Det här kommer innebära en disruptiv omställning för återvinningssystemet. Men vi är inte riktigt där än. Jag har ett uppföljningsprojekt där jag ska titta på en agenda för kemisk återvinning i Sverige tillsammans med branschen.

 

Läs rapporten >

Se lanseringen av rapporten >